Text och bild:
Rune Andersson
 

Dagmara

Grinden
I början av oktober 2003 var vi på besök i Segerstad. Då passade jag på att ta dessa kort som minner om gamla tider. Detta är en gård som numera är endast en åretruntbostad. Grindstolparna och järngrindarna minner om att boningshuset var fredat för gårdens djur. Vem som ägt gården vet jag inte men stället går under namnet "Dagmara".

Tegeltak
Här ser vi resterna av ladugården, den är riven och här ligger tegeltaket som en gång prydligt klätt ladugårdstaket. Nu kan det möjligen komma till nytta som underlag till vägar med dålig grund. Vi ser också ett litet uthus som tidens tand nöter hårt på. Marken odlas inte, den växer igen med långt gräs. Här har våra förfäder kämpat hårt med enkla redskap.

Såmaskin
Detta föreställer en såmaskin. Den drogs av en häst och var ett förnämligt redskap på sin tid. Dess efterträdare fungerar i stort sett på samma vis men är modernare och dess dragare är traktor. Denna maskin är sliten och gjort sitt men den minner om en gången tid. Före denna såddes det för hand med en såskäppa på magen. Farväl gamle trostjänare!

Slåttermaskin
Här står det två uttjänta maskiner. Den längst till höger är skärdelen till en slottermaskin. Slottermaskinen är helt invuxen i gräs. Med den skördades hö och säd. Den var mycket användbar och drogs av en eller två hästar beroende av knivens skärbredd. Maskinen är både rostig och utsliten men har efterträdare. Först självbindare sedan skördetröska, den senare bekvämt driven med kraftiga motorer.

Självbindare
Nu tar vi den som står till vänster på den förra bilden. På den här bilden ser vi den i lite mer närbild. Det är en självbindare. Ett verkligt underverk. Den slog säden matade upp den på en matta, buntade ihop kärven och med impregnerat papperssnöre knöt ihop kärven och kastade den på åkern. Det var en tung maskin som drogs av tre hästar. Här får den stå och bli nött av väder och vind för den är nu omodern. Skördetröskan är dess efterträdare.

Gödselspridare
Denna maskin, om vi får kalla den så, är en gödselspridare. Den har verkligen gjort ett bra arbete tillsammans med en bonde och hans häst. Nu har den gjort sitt och står här sin sista tid och ruttnar fången i en björk. Före denna uppfinning var det dynggrepen som bonden fick sprida ut gödseln med. Ett hårt arbete. Denna uppfinning fungerar än i dag på ett mycket modernare sätt.

Plog
Ett av bondens viktigaste redskap var plogen, det är den ännu idag. Denna plog drogs i regel av två hästar. Här står den nu, den har tjänat ut. Hästarna har också gjort sitt eller rättare sagt de har sadlat om till tävlingshästar. Till denna plog igen. Om det är en Överums så var det en bra och värdefull plog. Allting har ett slut. Trotts att den varit så värdefull står den nu här och rostar. Vi minns gången tid.

Cyklar
Cykel, ett fint och värdefullt åkdon i långa tider. Här har vi två som säkert har trampats många mil på våra svenska grusvägar. Nu har de tjänat ut och har inge värde. Däcken är utslitna och utan luft i ringarna. Sadlarna är sönder. Men ändå talar de om en gången tid. Nu åker vi på moderna cyklar. Vi ska komma ihåg att detta är våra föregångare. Före dem fanns det så kallade sparkcyklar.

Mjölkkanna
Den tunga mjölkkrukan. Den enda möjligheten att transportera mjölken från ladugården till mejeriet via mjölkbilen. Då gällde handmjölkning, eller på senare tid maskinmjölkning. Nu är även denna ställd för att glömmas. För somliga har den bevarats med stor kärlek tillsammans med gamla mjölkbord, där den skruvats fast och i en del fall dekorerats med blommor. En vacker vägdekoration. Var rädd om dem.

Konstverk
Vår svenska natur ser till att det som ställs undan för att det har tjänat ut inte blir kvar. Vi kan säga att det återvinns till naturen och efter ett visst antal år är det förvandlat till mull och rostflingor. Gräset växer och ger näring till förmultningen. Vi kan kalla det för rundgång. Begrunda denna bild så förstår du att allting är förgängligt. Se det som ett enkelt konstverk om du kan.