EN ÅTERBLICK UR MINNETS ALBUM

AV
RUNE ANDERSSON

INNEHÅLL

Korpagården i Karleby socken Från Korpargården till Norrbacken Arbetet på gården I Velinga skola Jobbet som dräng Vardag på Norrbacken Svåra tider på Norrbacken Flytt till Grindstugan på Berga gård Flytt till Tidaholm och drängen blir möbelsnickare Från mjölktänder till löständer Alla mina flyttar Min fru Birgit Det händelserika året 1952 med förlovning, resa och bröllop När vi blev mor och far år 1953 Alla våra flyttar och lite tankar En tillbakablick på femtio år - ett kort sammandrag skrivet 2001 Slutord eller "En del av mina tokiga tankar"
Jag med ett av albumen som blev starten till den här boken

Förord

En sammanfattning av våra levnadsminnen får du genom att läsa och ta dela av denna bok där vi berättar vår levnadshistoria som sträcker sig långt bak i tiden. Det har varit både mörka och ljusa stunder, men med gott samarbete har ljuset segrat. Vi har haft en stor krets av vänner, i vårat hem, eller rättare sagt våra hem har ofta tagit emot gäster som stannat kortare eller längre tid. Likaså har vi varit välkomna att hälsa på dem. Lika har det varit med släktingar. Vi har tillhört olika friförsamlingar där vi alltid har haft god gemenskap.

Detta kan vara lite att utlämna sig, men det bjuder vi på eftersom allt handlar om ett långt och lyckligt liv och där det börjar från det att vi var riktigt små. Vi får glädjas åt våra barn med familjer som omfattar en stor skara barnbarn och vi själva får ta en dag i sänder och njuta av det som varit. Att denna bok har blivit en verklighet beror helt på våra barn som har intresserat sig av det vi skrivit ner och samlat i pärmar. Genom att sortera ut det som passar i ett sådant här sammanhang och även med tanke på antalet sidor så blev resultatet så här.

Ett stort tack från mor och far

Birgit och jag våren 1954

Inledning

När man kommer upp lite i åldern vill man gärna leva på minnen, men problemet kan många gånger vara att då är man för gammal att minnas. Mycket har jag säkert glömt, men det jag kommer ihåg försöker jag att berätta. Skulle jag komma ihåg allt och skriva ner det skulle det säkert bli flera tjocka böcker. Nu har jag valt det som jag tyckt varit av intresse och även kan vara intressant att få läsa. Hur som helst så får detta bli en enkel minnesskrift. Tänk bara hur mycket man får vara med om under sin levnad, det mesta är mycket positivt. Varje arbetsdag har i regel givit ett gott resultat, på så vis har man känt att man varit värdefull. Har man misslyckats, så har det varit att ta nya tag. På så vis går våra liv i dalgångar, men vi skall tänka på att dalgångarna kan ge oss inspiration att ta nya tag. Varje dag har varit en sällsam gåva. Vill man komma framåt måste man ofta kämpa hårt. Jag minns särskilt när jag skulle göra slutprovet på verkstadsskolan, det var kämpigt. Men när det var klart, då glömde man det mesta av hur kämpigt det var.

Det är mycket man kan glädja sig över, det jag fått lära mig och även upplevt många gånger är att när man kan göra någon annan glad, då känner man att man lyckats med sitt liv. Med detta vill jag säga, vi skall vara rädda om varandra. Gör det villigt och glatt, gör det lilla du kan. Alla är vi olika, jag kan inte vad du kan och du kan inte vad jag kan. Vi skall tänka och göra det som är gott mot våra medmänniskor. Som liten fick man ju lära sig att ta hänsyn till varandra, det kan ju sätta sina spår hela livet igenom. I mitt hem hade vi inte egna rum utan det var att samsas om sovplatserna i vardagsrum och kök, detta var vintertid och det kostade ju att hålla varmt i rum där man inte vistades i ofta. Gemenskap bidrar till god sammanhållning.

Jag har också varit lyckligt lottad som aldrig har varit arbetslös, det betyder att jag inte har levat på bidrag någon gång, men däremot på mycket liten lön, men ändå så stor så jag klarat mig. Denna lilla inledning skall vara en vägledning för dig som läser detta att man skall vara nöjd med det man har och se varje ny dag som en Guds gåva. Rikedom är att kunna ge utan att kräva något av andra.