Farbror Albert, eller pappa som han alltid fick heta av mig, kunde lite av varje. Att sköta det lilla jordbruket på Norrbacken var hans huvudsakliga sysselsättning. I boningshuset fanns en snickarbod som man kom till direkt från köket, eller rättare sagt fick man gå igenom den för att komma in i köket. Albert var mycket kunnig i att göra laggkärl, alltså baljor och hinkar av trä. Då skulle det vara rätkluvet och fint furuvirke, detta tog han ut i samband med att han högg ved för vinterbehovet. Han sparade fina bitar, klöv upp dem i rätt dimension och lade dem på tork för att forma dem i rätt storlek med rundhyvel. Sedan hyvlade han kanterna i rätt sneddning för att passa till den i förväg runda eller ovala botten. Kärlen gjordes alltid med större diameter upptill. Sedan spändes två järnband om för att hålla ihop alla laggarna. Snickra kunde han trots att allt arbete skedde med enkla verktyg. Hyvla för hand, klyva bräder skedde med en såg med långt sågblad i en kraftig träram.
På vintern samlade han björkris som han tillverkade kvastar av, detta var en specialitet av honom. När lagret blev en 25 eller 30 kvastar lastade han dem på sparken, jag kan inte minnas att han sålde kvastar på sommaren, och åkte den en mil långa vägen till Tidaholm. Där var det inte svårt att bli av med kvastarna, priset tror jag var 25 eller 35 öre styck. Kvastarna tillverkades på så vis att riset var lika långt som hela kvasten blev med skaft. Den delen som var skaft skalade han av barken på och tunnade ut så skaftdelen blev smidig att hålla i. När lagom mängd ris var hopbuntat lades det om två eller tre, band tillverkade av kluvet björkris. Banden skulle vara så långa så dom räckte minst tre varv runt skaftet. Väl fuktat lindades det hårt så kvasten blev stadig, och fästes sedan på ett speciellt vis. Detta var ett par av hans sysselsättningar.
Så har han berättat för mig att när han bodde i Amerika, det var i Chicago, arbetade han som hantlangare på byggen och bar byggnadsmaterial upp på höga byggnadsställningar. Han hade aldrig besvär av höga höjder, eller som han själv sade, han kunde inte hisna. Det betyder att få svindel. En sak till har han sagt, han kunde inte sitta i en stol och somna. Är det sant så var han nog, tror jag, ganska ensam om det.