Nu ska jag berätta om mina tänder som jag har haft rätt stora problem med från det att jag var liten. Alla vet ju att mjölktänderna kommer först och att dom skall få lämna sin plats för nästa omgång tänder som man ska ha kvar resten av livet.
Vi börjar med mjölktänderna som lossnade lite då och då vid sex eller sjuårsåldern. Ibland fick jag hjälp att peta loss dem och ibland ramlade någon när man tuggade mat. Detta var inte så märkvärdigt så det behövs inte en större utläggning om detta. Värre var det med nästa omgång, dom kom som dom skulle, det blev framtänder och kindtänder och till slut kom även visdomständerna. Så gick åren och jag skötte tänderna så gott det gick, borstade dem med Stomatol tandkräm och även Vademecum tandkräm, men vad hjälpte det, vid sjuttonårsåldern började besvären med tandvärk, jag köpte tanddroppar, dom var rätt starka, man fick linda fast lite bomull på en tändsticka och doppa sudden i tanddropparna och sedan badda tanden med den. Om man fick lite på tandköttet sved det till ordentligt. Detta hjälpte tillfälligt.
Mina tänder var inte bra, det blev tandläkarbesök med lagningar, dessa lagningar ville inte hålla. Så hade jag en kindtand som började värka en kväll, nu var jag drygt sjutton år och bodde i Tidaholm, vi var två som delade på ett rum som vi hyrde. Detta var en jobbig natt, försökte att sova. Tanden värkte intensivt, inga tanddroppar hade jag och ingen tandläkare kunde man ju nå på natten. Om jag inte mins fel så var det natten mot en lördag. På den tiden hade apoteken jour på nätterna, där kunde man köpa det som var absolut nödvändigt alla timmar på dygnet då apoteket normalt skulle vara stängt. Det var att gå upp och klä sig så tog jag en cykeltur till apoteket, drygt en kilometer och köpte tanddroppar, då fick jag betala en mindre summa för att de öppna en liten lucka i dörren. Så åkte jag tillbaka och badda tanden och fick rätt hyfsad sömn resten av natten.
Så kom lördagen och tanden fortsatte att värka. Nu bestämde jag mig för att gå till tandläkaren för att få tanden utdragen. Nu hade jag lagt ut de sista kronorna på tanddroppar, hur ska jag nu göra? Så kom jag på att när jag kommer till tandläkaren, så frågar han inte efter pengar först. Det kostade tre kronor att få ut en tand utan bedövning och fem kronor med bedövning. Jag bestämde mig att han får dra ut tanden utan bedövning. Då sparar jag ju två kronor. På den tiden hade tandläkarna mottagning på lördagar. Så gick jag och satte mig i väntrummet och efter en stund kom det en sköterska och sade varsågod. Nu fanns det inget val. Varsågod och sitt. Nu sitter jag här i stolen, så kommer tandläkaren, jag tror att han hette Folke Ossmar, och skulle bedöva. Nej tack sa jag, det kanske blir bättre efteråt, du får som du vill. Så fatta han tången, tog stadigt tag i tanden, nu var det för sent att ångra sig. Efter bråkdelen av en sekund var tanden utdragen, men oj vad det gjorde ont. Så kom det högtidliga tillfället att betala tre kronor, nu var inte tandläkaren glad när jag förklarade att jag inte hade några pengar, men att på måndag morgon kommer jag med denna summa som på den tiden var rätt så stor. Tandutdragning ska alltid betalas kontant förklarade han. Tanden kunde ju inte sättas dit igen, så han fick vara nöjd med detta. Så fort tandläkaren öppnade måndag morgon var jag där och betalade. Pengarna fick jag av faster Hulda när jag var hemma i Grindstugan över söndagen.
Nu var jag fri från tandvärken och besvär med tänderna, trodde jag, men inte. Detta hände under tiden jag gick på verkstadsskolan i Tidaholm. Rätt som det var gick en tand av, det fortsatte med att tänderna blev bara sämre. Så en dag bestämde jag mig för att uppsöka tandläkaren som jag varit hos tidigare och fick beskedet att nu var det bara löständer som gällde. Jag fick en tid för att komma dit för att dra ut tänderna som var kvar, samt rötterna till de tänder som gått av. Så tala jag om för min lärare på verkstadsskolan, Gunnar Karlström för att få ledigt en stund, jag tror att han tyckte att jag var modig för att gå dit frivilligt i ett sådant ärende.
Efter en stund så satt jag i tandläkarstolen, men denna gång sade jag inte nej till bedövning. Han ville ta halva överkäken och sedan skulle jag återkomma efter en vecka. Det ville inte jag och då med lite tvekan gick han med på mitt förslag. Jag tänkte att blir detta för besvärligt vågar jag inte gå hit igen. Det gick åt flera sprutor med bedövning. De första sprutorna gjorde ont, sedan bedövningen börjat verka kände jag inget. Efter en stund var all känsel borta och tången kom fram. Han plockade tand efter tand och lade dem i en skål. Så fick jag sitta en stund att blöda och efter det skölja munnen med vatten. Det här gick bra tyckte jag och vände tillbaka till verkstadsskolan. Efter ungefär en timme släppte all bedövning och det värkte i munnen och bedövningen gjorde att jag blev drogad. Då var jag tvungen att sluta för dagen och åka hem till Björstorpsvägen 33 och ta igen mig. Det var inte lätt, jag minns att jag bara vandrade omkring, kunde ingenting göra. Skulle ta mig lite mat, men det gick inte heller, hela munnen var öm, inga tänder hade jag att tugga med. Enda sättet att få i sig något var att mosa maten, lägga den i munnen och svälja. Det var jobbigt att äta ett tag, men efter en vecka fick jag provisorisk protes, som var bättre än inget.
Efter ett tag gick jag till tandläkaren igen för att han skulle göra avgjutning och efter det fick jag fina löständer som satt fint, detta kändes skönt. Året då detta var klart skulle jag tro var 1946 eller 1947. Även dessa höll inte för alltid. 1951, det var året jag flyttade till Långshyttan gick tandprotesen mitt itu. Det var att uppsöka tandläkaren i Långshyttan, nu fick jag en helt ny omgång tänder som satt mycket bättre än den förra.
Så går tiden och vi förflyttar oss många år framåt, jag tror det var 1994 eller 1995 då tänderna i överkäken blev dåliga och omöjliga att laga. Nu uppsökte jag folktandvården i Frövi, och fick chefstandläkaren Jan Gustavsson som gjorde ett mycket bra arbete med att dels dra ut tänder i överkäken och göra avgjutning så att jag skulle få nytt i hela munnen. Före besöket på Frövi folktandvård kunde jag aldrig äta ett äpple utan att skära det i små bitar, ej heller tugga något som var hårt. Nu är jag fri att äta vad som helst. Det är skönt att ha tänder som sitter perfekt och man mår bra av att kunna tugga maten ordentligt. Det som också är mycket viktigt är att se bra ut i munnen och kunna visa ett leende utan att hålla handen för munnen. Till sist måste jag säga, det är med viss bävan man drar ut alla tänder och vet att i fortsättningen av livet leva utan egna tänder. Detta har inte varit något bekymmer för mig. Men ändå måste egna tänder vara det bästa, men för mig fungerar det mycket bra med löständer.