Nu går berättelsen tillbaka till då när Birgit och jag hade träffats. Vi förlovade oss den 15 april och åkte buss till Hedemora denna morgon och köpte ringar. Därefter gick vi till Elbys foto och fotograferade oss, en serie med en 20 bilder. Så var det dags att ta bussen hem. När vi var tillbaka i Långshyttan gick vi in på mitt rum som jag hyrde av Holmbergs och som låg längst ner i Svältbacken. Där växlade vi ringar. Nu var vi förlovade. Detta firade vi med lite festligheter tillsammans med Birgits far och syskon i Birgits hem i Nordviken. Även Dina och Eric Karlsson från Skocentralen var medbjudna. Detta var en stor fest för oss.
Så går tiden. Skolåret är slut och vi beslutar oss för att hälsa på våra släktingar. Både mina som bor i falköpingstrakten och Birgits som bor på Kållandsö samt ungdomskamrater. Jag åkte före till Tidaholm och efter drygt en vecka kom Birgit till Falköping. Även hennes resa gick med tåg. Våra cyklar hade vi med oss. Mellan alla platser skulle vi färdas med dem. Vi förväntade oss naturligtvis vackert väder.
Så är sommaren slut och ett nytt läsår börjar i skolan i Långshyttan. Vi kan träffas rätt ofta och det är klart att vi planerar för framtiden. Först planerar vi för bröllop, den dagen blir bestämt till den 20 december. Det blev aktuellt att skaffa möbler till vår lilla lägenhet på ett rum och kök samt en liten alkov. Vi hade ingen bil på den tiden, så det var att ta bussen dit vi skulle. Vi beslutade oss för att åka till någon möbelaffär i Borlänge. Någon av de första dagarna i december åkte vi iväg och i Borlänge sökte vi upp Oscar Erlandssons möbelaffär, där blev vi mycket väl emottagna, vi fick många fina råd, vi fick i lugn och ro välja ut möbler som skulle passa vårat hem. Tänk va spännande det var, vi skulle ju ha ett eget hem Birgit och jag. Som vi ser på räkningarna var möblerna inte så dyra på den tiden, men efter vad vi fick i lön så var det ändå stora pengar. Finrumssoffan var den dyraste möbeln som kostade över 500 kronor. Det var inte bara att välja möbler, det skulle väljas möbeltyg samt draperityg och gardiner till kök och rum. Hela möblemanget gick inte på mer än drygt 4000 kronor. Detta var stora pengar för oss. Vi kunde inte betala kontant, men det mötte inget hinder att dela upp betalningen. Efter några timmar var vi klara med beställningen och tog bussen tillbaka till Långshyttan. För att få hem möblerna var inget problem, för när vi hade gjort en så stor affär körde de hem möblerna med bil. Vi fick vänta på dem någon vecka för soffa, fåtöljer och stolar skulle kläs med tyget som vi valt ut. Så kom den stora dagen när möblemanget kom och vi fick ställa det på plats. Allt var i ordning till den stora dagen den 20 december.
När vi nu går in i ett nytt millennium och vi har varit gifta i 47 år och även flyttat många gånger så är det inte mycket kvar. En del slits ut och vi har förnyat vårt hem.
Det som är kvar är en stol och en byrå för hall och ett sybord och takarmaturen. Före bröllopet år 1952 tillverkade jag ett skrivbord och två hurtsar, det är naturligtvis kvar samt gesällprovet som bestod av en byråsekretär tillverkad i pyramidmahogny och inredning i citronträ och stora lådorna med ek invändigt. För pengarna vi fick i bröllopspresent köpte vi en pendyl samt två lampetter, förgyllt. Det räckte även till finporslin och bestick.
När höstterminen är slut firas bröllop, det är vinter och kallt, hela naturen är vit av snö. Vi färdas i bil med Stig vid ratten och Berit Carlsson är med som tärna till Hedemora för borgerlig vigsel i polishuset där polischefen Dybeck tog emot oss. Efter denna högtidsstund blev det fotografering och sedan gick resan till Elim i Långshyttan där pastorn i Pingstförsamlingen i Hedemora Elof Eriksson förrättade vigseln och Elimförsamlingen hade ordnat med ett festligt kaffebord. Tal och sång inramade högtiden och ett stort antal telegram upplästes av Hans Fransén från Långmora. Dagny och Hans var värdpar på bröllopet.
Därefter en enklare supé på Brukshotellet för de långväga gästerna som kom från Falbygden och Kållandsö. När alla festligheter var över färdades vi till vårt nymöblerade hem i Nordviken på andra våningen i huset som Birgits pappa ägde.